Motiverande samtal, MI

Motiverande samtal

Motiverande samtal (MI) är en på samarbete grundad klientcentrerad form av vägledning för att locka fram och stärka motivation till förändring.

Motiverande samtal, eller MI (förkortning av den engelska benämningen Motivational Interviewing), är en evidensbaserad samtalsmetod i syfte att stödja förändring av problembeteenden inom främst hälso- och livsstilsområdet.
Målet är att förtydliga och förstärka klientens egen motivation och tilltro till att genomföra en förändring. Detta kan ställas i kontrast till ett mer konfronterande förhållningssätt där klienten blir tillsagd vad hen bör göra. MI har under de senaste drygt 25 åren vuxit fram ur kliniskt arbete och forskning och sprids idag över världen i allt snabbare takt.

Verksamma komponenter i MI
Allt större intresse ägnas åt att studera vilka komponenter som är verksamma i MI. Idag framhålls två specifikt aktiva komponenter; en relationell och en teknisk komponent.

Den relationella komponenten fokuserar på den empatiska och samarbetsfrämjande andan i MI, medan den tekniska komponenten omfattar framlockande och förstärkande av klientens förändringsprat. Dessa komponenter är mätbara genom MITI 3.1, där den relationella komponenten framförallt skattas genom variablerna Empati och Samarbete, medan den tekniska komponenten främst skattas genom variablerna Locka fram och Autonomistöd.

Flera studier visar dessutom att behandlarens MI-beteenden korrelerar med graden av förändringsprat hos klienten, liksom att behandlarbeteenden som inte är förenliga med MI (så som att ge råd utan tillstånd och konfrontation), korrelerar med en ökning av klientens motståndstal och argument om att fortsätta med problembeteendet som tidigare. Vidare finns ett samband mellan styrkan hos klientens förändringsinriktade uttalanden och huruvida klienten genomför en förändring eller inte.

Karaktäristika i MI

MI är ett samtal om förändring
MI är utformat för att lösa motivationsfrågor som hämmar förändring av problembeteenden. Som klient har man ofta motstridiga önskningar: "Jag vill sluta röka eftersom det inte är bra för min hälsa"/"Jag vill fortsätta röka eftersom det gör mig lugn". Denna ambivalens ses som en naturlig del av en förändringsprocess som man genom MI försöker hjälpa klienten att utforska och lösa.

MI är målorienterat
Ett MI-samtal styrs alltid mot ett målbeteende. Ett målbeteende definieras som: (1) Ett beteende (2) hos klienten (3) som klienten kan förändra, exempelvis ”sluta röka”. Att fokusera på ett mål stimulerar klientens inre vilja till förändring.

MI utgår ifrån klienten
MI tar fasta på att människor är mer benägna till förändring om målen med förändringen utgår ifrån dem själva och om de själva uttalar ord om förändring. Syftet är att öka klientens motivation och tilltro till sin egen förmåga, så att förändring uppstår inifrån snarare än påtvingas utifrån.

MI fokuserar på samarbete
Behandlaren försöker etablera en jämbördig relation till klienten för att gemensamt nå målbeteendet. Behandlaren undviker aktivt expertrollen, i MI är det klienten som har huvudrollen som experten på sig själv vad gäller dennes unika värderingar och resurser.

MI lockar fram
Behandlaren försöker locka fram klientens tankar och idéer kring sin förändring. När MI utförs väl är det klienten och inte behandlaren som presenterar argumenten för förändring.

MI är autonomistödjande
En klients tilltro till sin egen förmåga är en betydande motivator som också relativt väl förutser utfallet av en behandling. Denna tilltro kan behandlaren uppmuntra och stärka genom att visa att han eller hon också tror på klienten. Autonom förändring innebär vidare att klienten själv är ansvarig för att välja och genomföra en förändring. Genom att göra gällande att han eller hon är ansvarig för sin egen förändring visas att det antas att personen är kapabel till förändring.

MI är empatiskt
Genom att använda ett reflektivt lyssnande uttrycker behandlaren acceptans och respekt för klientens tankar, utan att nödvändigtvis dela dennes åsikt. Behandlarens ansträngning att förstå klientens situation antas vara en förutsättning för att arbeta med klientens möjligheter att förändra sig. Genom att ställa få frågor och istället reflektera, förstärks också klientens initiativ och känsla av ansvar för sitt eget liv.

MI använder specifika samtalstekniker
I MI används specifika samtalsfärdigheter som exempelvis att bekräfta, ställa öppna frågor, reflektera och summera ("BÖRS").

MI utvecklar diskrepans
Behandlaren försöker förstärka diskrepansen mellan klientens nuvarande beteende och det liv klienten vill leva. Kostnaderna för nuvarande beteende gentemot positiva konsekvenser av ett förändrat beteende förtydligas. Arbetet med diskrepans är en av flera strategier för att öka klientens tankar och tal om att förändra sig.

MI uppmärksammar förändringstal
Så kallat förändringstal hos klienten, det vill säga tal som går i riktning mot målbeteendet, lockas fram av behandlaren samt utforskas och förstärks när det uppstår.

MI följer med i motstånd
Behandlaren accepterar klientens motvilja till förändring som en naturlig del av förändringsprocessen. Behandlaren argumenterar aldrig om förändring, eftersom detta snarare kan tvinga klienten i försvarsposition och därmed minska sannolikheten för förändring. Motstånd från klienten ses snarare som en signal till behandlaren att byta strategi.

När ska MI användas
Som namnet indikerar fokuserar MI på motivationsfrågor, det vill säga när en person inte är helt redo eller ambivalent inför en förändring. MI används främst inom hälso- och livsstilsområdet. Flest studier har gjorts på behandling av alkohol- och drogmissbruk.

Exempel på användningsområden
- Alkohol- och drogmissbruk
- Spelmissbruk
- Kost och fysisk aktivitet
- Sexuellt riskbeteende
- För att motivera till deltagande vid behandling

MI ska inte användas vid exempelvis strukturerade intervjuer och krissamtal.

Evidens för MI
Det har gjorts mer än 200 randomiserade, kontrollerade studier om MI och det finns starkt stöd för att MI är en effektiv behandlingsmetod, speciellt vid alkohol- och narkotikamissbruk samt tobaksbruk men även vid andra beteendeförändringar.

MI är antagligen en kostnadseffektiv behandling eftersom metoden endast inbegriper enstaka samtal med en klient. Till exempel påvisar MI med fyra sessioner lika god reduktion i konsumtionen av alkohol som tolvstegsprogram och färdighetsträning (baserad på kognitiv beteendeterapi) på vardera tolv sessioner.

Utveckling

MI baseras på principer från inlärnings- och socialpsykologi samt klientcentrerad psykoterapi och har vuxit fram ur kliniskt arbete och forskning. Metoden utvecklades ursprungligen inom den amerikanska beroendevården i början av 1980-talet av psykologen William Miller. Tillsammans med den engelske psykologen Stephen Rollnick skrev Miller den första boken om MI i början av 1990-talet, vartefter metoden fick alltmer internationell spridning. Stegvis utvecklades ett globalt nätverk av utövare och forskare vilka tillsammans kom att utgöra ett nav för utvecklingen i pedagogisk metodik och forskning om MI. Metoden anpassades där igenom till olika vårdsituationer och klientpopulationer samt till sammanhang utanför vården. Idag publiceras årligen mer än 100 vetenskapliga artiklar om MI och över 200 randomiserade, kontrollerade studier har hittills genomförts.